Under de snörika vintrarna i början av 1940-talet vimlade det av skidåkare i Fröstorps-skogarna. Tanken väcktes på en raststuga där man kunde vila ut efter strapatserna i skidspåren och få ta på sig torra kläder innan man begav sig hem över de öppna blåsiga fälten. De som hade kontakten med snickeriverkstaden vid Karlskog kunde knacka på och få värma sig vid verkstadens limgrytor och samtidigt valla skidorna.
1945
Efter krigets slut började militären avyttra baracker och då väcktes tanken att köpa en av dessa för att omvandla till sportstuga, men detta skrinlades. Tibro AIK:s styrelse hade fastnat för idén och drev frågan vidare och började se sig om efter en lämplig tomt.
Lantbrukare Gustav Pettersson i Fröstorp var villig att avyttra ett område mellan Fröstorps skola och Karlskog för 1.000 kronor. Ett föreningsmöte i Tibro AIK beslutade att gå i förvärv av sagda tomtmark för det åsatta priset. Vid samma möte tillsattes en byggnadskommitté bestående av Elner Arelid, Gunnar Larsson, Eskil Karlsson Magnus och Harry Fredriksson samt Nils Johansson.
1946
Nu började ett omfattande arbete att anskaffa köpeskilling för tomten samt grundplåten för att bygga sportstugan. Lotterier anordnades och företagarna i Tibro, där många var medlemmar i Tibro AIK, använde sina kontakter för att samla in pengar.
Byggmästare Paul Gustafsson presenterade en ritning över en sportstuga med en kostnads-kalkyl på 14.889:-. Planerna fick skjutas på framtiden p.g.a. materialbrist samt förhållanden på arbetsmarknaden. Arbetet med att införskaffa pengar fortsatte dock. Ett sätt var att begära anslag från olika institutioner såsom Statens Fritidsnämnd, Riksidrottsförbundet, Bastu-delegationen samt den egna kommunen. I augusti inlämnades till Konungen en underdånig anhållan om ett anslag på kronor 8.900:- ur fonden för friluftslivets främjande.
1947
I april förelåg Kungl. Maj:ts resolution i ärendet, vari Tibro AIK beviljades 8.900:- till sitt sportstugebygge. Glädjen var stor inom Tibro AIK. Det var utan tvivel dessa medel som möjliggjorde uppförandet av sportstugan.
Byggnadsnämnden beviljade bygglov. Godkännande från Länsarbetsnämnden var även ett nålsöga att passera och efter personligt besök vid nämnden erhölls tillstånd att sysselsätta högst 3 man.
Inom kommunen pågick en utredning om inrättandet av allmänna bastur på olika platser. En ansökan skickades till kommunen med en begäran om det blev beslut att bygga en bastu i Fröstorp så skulle denna förläggas till Tibro AIK:s sportstuga. Dessutom ansöktes om anslutning till kommunalt vatten och avlopp. Kommunen godkände anslutning av vatten men avslog begäran om avlopp samt bastu. Kommunalnämnden beslutade att kostnaden för vattenanslutning (805:-) lämnades som bidrag till sportstugebygget.
Den 20:e september påbörjades grävning för grunden och i november var arbetet avslutat. Efter det att ordinarie arbete avslutats på lördagseftermiddagen cyklade klubbens medlemmar upp till Fröstorp för att gräva grunden förhand. Dagbok finns sparad med namnuppgifter samt antal arbetstimmar. Totalt lade medlemmarna ner 329,3 timmar ideellt arbete under 1947.
Den 31:a oktober ingicks avtal med AB Svenska Trähus om leverans av monteringsfärdigt trämaterial till en sportstuga för en kostnad av 8.565:- med leverans under maj månad 1948. Det var i sista stund som detta köp ingicks, då Arbetsmarknadskommissionen förbjöd tillverkning av sportstugor från 1948.
För att erhålla rörelsekapital tecknades ett lån i Skaraborgs Enskilda Bank i Tibro på 10.000:-. Byggnadskommitténs medlemmar ställde upp som borgensmän för lånet.
1948
Från Riksidrottsförbundets Idrottsplatskommitté erhölls bidrag med 1.500:-.
Ortens företag utnyttjade sina kontakter med leverantörer och kunder vilket resulterade i att 131 brev skickades till företag och privatpersoner runt om i Sverige med anhållan om bidrag till sportstugebygget. Ett av företagen som lämnade ett positivt svar var Svenska Benmjöls-fabriken AB i Stockholm som skänkte varor till Frydéns Järnhandel. Försäljningssumman för dessa varor gick till sportstugebygget. Totalt inbringade breven 3.142:-.
Byggmästare Paul Gustafsson presenterade en reviderad kalkyl på 22.500:-. I beloppet ingår nu även en bastu samt vedkamin i källarens omklädningsrum för 2.250:-. Arbetet med stugans grund påbörjas i maj och leveransen från Svenska Trähus anländer. I november är stugan klar.
Den 2:a december förevisas stugan för inbjudna ledamöter från Tibro kommunalfullmäktige, kommunalnämnd och skolstyrelse, Tibro prästerskap samt pressen. Från alla håll uttrycktes oförställd beundran för den vackra anläggningen och det gedigna arbete som nedlagts. Ur pressen saxas följande: ”De som tvivla på idrotten skulle varit med på torsdagskvällen, då Tibro AIK visade sin sportstuga för myndigheter och övriga inbjudna. Tvivlarna skulle otvivelaktigt ha fått sig en nyttig tankeställare ty det strålande arbete idrottsungdomarna lagt ned på sin stuga invid Karlsskog visar med all önskvärd tydlighet att idrotten ingalunda är ett onyttigt förstörande av tid. Fullmäktiges ordförande Martin Löfving uttryckte även han sin stora beundran och beklagade bara att fullmäktiges brumbjörnar inte var med och fick se vad arbets- och offervilja resulterat i. Ute på slänten tändes ett bål och hembygdsföreningens ordförande folkskollärare G.E Lindgren talade om idrott och hembygd.”
Kostnaden för sportstugebygget blev 20.422 kronor och 22 öre. Inredning av bastun ingick ej då den utfördes året efter. 1.407 ideella arbetstimmar har lagts ner av ett 50-tal förenings-medlemmar varav några namn skall nämnas nämligen Helge Larsson, Magnus och Harry Fredriksson, Yngve Andersson samt Eskil Karlsson. Då är arbetstiden för administration och möten ej medräknad. Övriga entreprenörer förutom byggmästare Paul Gustavsson var målarmästare Elis Rygert, Artur Göranssons Plåtslageri, rörledningsfirma Sigge Lundholm samt Tibro El Installationsaffär. Den konstnärliga utsmyckningen inomhus har utförts av Åke Sandberg samt affärsbiträdet Ivan Gustavsson. Gåvor har även inkommit från privatpersoner för utsmyckning av stugan.
Stugans standard var, i jämförelse med vad som i dag är brukligt, mycket enkel. Uppvärmning med vedkamin där besökare fick ordna eldningen själva innan skidturen. Köksinredning bestående av diskbänk med kallt vatten samt vedspis. I källaren fanns tvättrum med kallt vatten, omklädningsrum samt vallarum och förråd. Vid behov fick man uppsöka utedassen.
Byggnadskommittén beslutar att hålla stugan öppen för allmänheten varje söndag kl 9-13 samt att ideella föreningar har möjlighet att hyra stugan.
1949
En tävling utlystes i Skaraborgs Läns Annonsblad om bästa namnförslag på stugan. Juryn fastnade för namnet Rankåsstugan. Förslagsställare var Alf Nordblom som erhöll tidningens vackra minnessak, en graverad pokal.
Vid Tibro AIK:s årsmöte beslutas att rökning, förtäring av alkoholhaltiga drycker, dans och kortspel är förbjudet i Rankåsstugan.
I ett brev till Landsfiskalen i Hjo Landsfiskalsdistrikt anmäls ett samkväm där entréavgiften är 1:-. Programmet innefattar musikalisk frågesport, musik och solosång. Ett flertal aftonunder-hållningar arrangeras med gott ekonomiskt resultat. Sparade gästböcker vittnar om stugans flitiga användning.
Ett brev med adressat Kristidsstyrelsens Kontrollbyrå visar att Rankåsstugan, alltsedan invigningen, används för servering till allmänheten. Brevets innehåll: Tibro AIK får härmed söka licens för socker och kaffe. Då allmänheten i Tibro Köping i allt större skaror söker sig till vår friluftsgård, och omsättningen därmed ökar succesivt, vädja vi om möjligt om större tilldelning för att bättre kunna betjäna den stora allmänheten.
1952
Tomten med Rankåsstugan utökas västerut ( nuvarande äng med fotbollsmål)
1956
Centralvärme för uppvärmning med varmluft installeras samtidigt som varmvatten erhålls.
Ett intyg från Folkskoleexpeditionen i Tibro undertecknat av distriktöverlärare Knut Håkegård påtalar behovet av centraluppvärmning. Citat från intyget: ”Det skulle vara mycket värdefullt om lokalerna finge tillfredsställande uppvärmningsanordning, så att ungdomarna ej behöver fara illa då de ofta svettiga och varma efter tävlingar och promenader i terrängen samlas i stugan. Bastun saknar dessutom varmvatten. Om bastun förses med varmvatten skulle detta givetvis komma att stimulera badintresset.”
Tibro Kommun lämnar 1.000:- i bidrag för installation av uppvärmningsanordning samt avskriver kommunal del av nöjesskatt för arrangemang i Rankåsstugan.
1966
Elljusspåret invigs av Sixten Jernberg. Tibro AIK firar 50 år.
1968
Omklädningspaviljong med dusch och bastu står klar. Sigvard ”Balle” Hermansson är den drivande kraften bakom både elljusspårets och omklädningspaviljongens tillkomst.
1972
Dusch och bastu i Ranskåsstugans källare behövs ej längre. Källaren byggs om till förenings-lokal.
1998
Rankåsstugans ägande övergår från Tibro AIK till Tibro Orienteringsklubb i samband med att Tibro AIK:s sektioner bildar egna fristående föreningar.
2002
Åren går och Rankåsstugans standard har ej följt med samhällets krav. En omfattande om- och tillbyggnad genomförs. Stugan tillgänglighetsanpassas genom tillbyggnad med kapprum och RWC samt nytt kök och serveringsdisk till en kostnad av 1.250.000:-. Tibro OK finansierar 70 % av kostnaden med eget kapital.
2016
Nya elljusspåret invigs. Det är 100 år sedan Tibro AIK bildades.
2021
Anslutning till kommunalt avlopp samt fiber.
2023
Nytt yttertak och ny fasad mot söder och väster.
Rankåsstugan står redo att betjäna Tibroborna och Tibro Orienteringsklubb i ytterligare 75 år.
Tankarna med Rankåsstugans tillkomst på 1940-talet är lika aktuella idag som då, det vill säga att vara en samlingsplats för idrott, motion, friluftsliv och gemenskap vilket befrämjar folkhälsan.
I Rankåsstugan finns minnes- och gästböcker med namnuppgifter på personer och företag som stöttat tillkomsten av Rankåsstugan.